Äntligen har jag fått mina första handlingar i riksdagen. De ligger här bredvid mig i köket i Bandhagen, så snart som jag nattat barnen ska jag ge mig i kast med att läsa de sju ärenden som jag ihop med Sofie Eriksson ansvarar för. Det rör sig om KU-anmälningar om allt möjligt; en moderat som vill granska Anders Ygemans uppskattning av hur många som vistas illegalt i Sverige, en miljöpartist som rynkar på näsan åt Karl-Petter Thorwaldssons uttalande om att Socialdemokraterna älskar gruvor o.s.v.

Men det är fortfarande den lägsta arbetsbelastning jag haft i arbetslivet så nu vill jag att ni bokar upp mig. Mina kollegor har betydligt mer på sina bord så när nästa plenifria vecka kommer redan på måndag jobbar de ikapp med fulla kalendrar. Kvar står jag och kollar på en tom kalender som bara skvallrar om en rinkbandymatch på onsdag.

Bjud in mig! Jag kan hålla pass på utbildningar, gästa årsmöten, göra arbetsplatsbesök eller annat praktiskt. Utmana mig, hitta på något, Jag vill inte vara sysslolös. Jag går inte lika långt som matadoren i Ferdinand med “Snälla du, stånga mig, sparka mig. Gör nånting. Hoppa på mig...” men jag kan tänka mig att sträcka mig lika långt som mannen i Yrrol som med ett plakat säljer sig med texten; “jag kan dansa också”.