Det var i tisdags förra veckan som det ringde på mobilen. Det händer mer ofta än sällan så det var väl inte konstigt i sig. Jag satt med en arbetsgivare ute i Vallentuna, eller snare en bit utanför Vallentuna i en lada. Mitt mål var enkelt, jag ville ha företagets signatur på ett hängavtal med Seko medan de hävdade att det räckte med det billigare kollektivavtal de hade med ett annat förbund (för att inte locka fram en gränsdragningstvist nämner jag inte det förbundet…). Jag var tydlig; “ska ni in och jobba i vår bransch så är det Sekos avtal som gäller annars kan ni gå tillbaka dit ni kom ifrån.”

Samtalet kom ganska lägligt och jag ursäktade mig med att det var viktigt. Jag hade egentligen inte en aning om vad det gällde men ville hämta luft. Det var Evalena från riksdagskansliet som informerade mig om att jag nästa tisdag, 1 februari, förväntades infinna mig i riksdagen eftersom Thomas Hammarberg lämnat in en avsägelse. Min 13:e plats på riksdagslistan i Stockholm 2018 innebar plötsligt att jag var en av åtta tjänstgörande stockholmare efter ministerutnämningar och avhopp.

Så i morse lät jag min Honda Civic stå kvar på parkeringen, köpte ett SL-kort och satte mig på tunnelbanan in till min nya arbetsplats med en matlåda ris och vildsvinsgryta enligt persiskt recept innehållande aprikoser. Det var nog lamm i originalreceptet men min fru är en stjärna på att trixa till det. Himmelskt gott.

Dagen har mest gått åt till att lära mig hitta i byggnaden och hälsa på folk. Jag har till och med haft tid att hänga upp djurgårdsflaggorna på väggen i mitt nya arbetsrum. Ett arbetsrum som i övrigt andas 90-tal, TV:n är tjockare än jag, Den är lika tjock som den är bred och hög, det är en fyrkant som tar upp en kvadratmeter. Skärm, datamus och tangentbord ser ut som de vi på Seko kasserade för tio år sedan, retro som fan. Inte vad jag hade förväntat mig men jag är inte någon materiallirare.

Jag har även hunnit vara med på mitt första riksdagsgruppmöte där vi förutom småfrågorna säkerhetsläget i Europa och likvärdig skola även behandlade den tunga frågan fyllnadsval i konstitutionsutskottet. Så snart är jag suppleant i KU. Ska bli spännande, för även om det inte är det som är meningen med KU så verkar det var där det händer just nu, ingen fråga verkar vara för banal för att oppositionen inte ska dra den en runda i utskottet. Men nu kommer de möta en ombudsman som är van vid fula knep och opålästa motparter. Game on.

Hur det gick i Vallentuna? De tecknade såklart kollektivavtal med Seko. Det blev det sista kollektivavtal jag skrev på Seko för denna gång. Men det blir fler i framtiden. Seko ligger närmast mitt hjärta och jag hoppas kunna lyfta Seko-perspektivet i debatterna i plena.