Ibland ringer väckarklockan extra tydligt inombords. Det är inte så att jag går runt med någon naiv tro om att världen eller ens svensk arbetsmarknad är rosaskimrande, tvärtom, men när man får se och höra en del personers livshistorier blir man smärtsamt påmind om att mycket är precis så dåligt som man vet, men inte vill tro att det är.

Jag fick en sån livshistoria återberättad för mig här om dagen. Över en kopp te i en av allmännyttans lägenheter längst ut på en tunnelbanelinje träffades vi, han är medlem i Seko och jag hjälpte honom för något år sedan att få ett avgångsvederlag från en arbetsgivare ute i ett nedgånget industriområde. Nu vill han berätta hela historien säger han.

Han berättade om sin uppväxt i Mellanöstern och hur han som värnpliktig tvingades till fronten där han skulle manövrera en kanon för att skjuta ner fientliga israeliska flyg och drönare. I själva verket var det mest han och kamraterna själva som blev beskjutna och många vänner dog i de där bergen. Vår tedrickande medlem klarade sig och tog sig till Sverige småningom. Inte som flykting utan som arbetskraftsinvandrare eftersom den dåvarande svenska högerregeringen ledd av Fredrik Reinfeldt, ihop med Miljöpartiet, hade infört en av världens mest liberala migrationslagar gällande arbetskraft från länder utanför EU.

Han tar jobb i industriområdet men hyrs ibland ut till andra företag, bland annat Postnord. Det är då han blir medlem i A-kassan och även Seko. Det är ett tufft jobb och han får göra långa dagar, arbetsgivaren vill ha rena papper och vill inte att arbetsskador anmäls, vid ett tillfälle när han allvarligt skadar sig och ber om skjuts till sjukhus blir han körd till sitt hem istället och tillsagd att inte gå till sjukhus, vid det här laget pratar han bara arabiska och vågar inte söka vård själv. Han har fortfarande men från skadan. Lönen är dock bra, på pappret 35 000 kr/mån. Problemet är att en lokal arbetsledare ser till att han bara får behålla 13 000 kr varje månad, resten ska samlas in efter att lönen är utbetald och överlämnas i kuvert till arbetsledaren. Hotet om att bli sparkad därmed utvisad är överhängande och ingen ifrågasätter insamlandet.

Dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) besöker arbetsplatsen och använder den som skyltfönster i media för hur bra den nya lagen om arbetskraftsinvandring fungerar. På bilder jag ser från besöket sitter han i fikarummet vid ett bord ihop med ett stort antal unga män från Mellanöstern, han vet ju förstås inget om deras öde men för mig som vet vad som finns bakom fasaden på bolaget känns det signifikativt för Moderaternas blåögda syn på företagare och arbetslivskriminalitet.

Självklart måste lagstiftningen stramas åt, det anställningserbjudande som Migrationsverket gör bedömningen på gällande om man får komma till Sverige måste vara bindande. Idag kan det vara en sak företag skriver på anställningserbjudandet och en helt annan sak i anställningsavtalet utan att arbetsgivaren gör något olagligt. När fel uppmärksammas om för låga löner, inga försäkringar samt usel arbetsmiljö ska det självklart vara företaget som ska straffas inte den anställde som idag blir utvisad för arbetsgivarens fusk eller misstag.

Idag är vår medlem svensk medborgare och med nytt arbete hos en arbetsgivare han trivs hos. Han känner sig trygg och trivs efter omständigheterna med livet. Han var glad när vi möttes i centrum och han är glad när jag lämnar lägenheten. Han skickar med en hälsning om att han vill att historien berättas men han vill vara anonym. Vill någon journalist kontakta honom kan ni gå via mig.