Jag valdes till ordförande för valberedningen i LO-distriktet i Stockholm på årsmötet 2014 ihop med ett gäng kompetenta kamrater. På den tiden hade vi två stora problem; av nio ledamöter och fem suppleanter var det bara två kvinnor. Avdelningarna nominerade också personer som inte alltid ”tecknade firman”, det vill säga att de inte satt på tillräckligt tunga poster i sina fack för att kunna ta bindande beslut i LO-distriktet eller så tog de beslut som inte genomfördes.

Valberedningen har sedan dess varit snarlik och vi har jobbat som ett lag med att lösa de problemen. Idag är det helt jämställt i styrelsen och den består av många avdelningsordföranden och försteombudsmän eller andra tunga namn. Jag ska inte säga att allt är perfekt och det finns uppgifter kvar att lösa. Nu lämnar jag vidare till Gittan Tångerby att leda arbetet. Det klarar hon galant, jag har sett hennes arbete i valberedningen.

Heltidspolitiker ska inte sitta på förtroendeposter i facket, LO är arbetarklassens organ och ska företrädas av de som finns i arbetaryrkena idag och ser verkligheten när den händer, inte får den återberättad på ett arbetsplatsbesök. Det var mitt näst sista fackliga uppdrag jag nu lämnar. Känns mycket konstigt. Jag är nu ”bara” revisorssuppleant i Sekos ombudsmannaklubb.

Livet går vidare men jag hoppas få engagera mig i LO-distriktet igen. Fackföreningsrörelsen är det finaste jag vet jämte min familj.