Katja skrev tenta idag i förvaltningsrätt, skönt för henne att vara klar med den. Skönt för mig att det är klart. Det har varit ett huvudansvar för alla tre barn under augusti som slitit på mig, jag har känt mig gammal. De sista dagarna har kroppen börjat säga ifrån också som i lördags när jag hjälpte till vid en flytt och drog på mig ett lättare ryggskott.

Tyvärr så var det bara finnar och jag som bar så det gick inte att sänka tempot, bara le och ta i ännu mer. Jag kände att jag ensam bar nationens förväntningar. När någon tog en kartong tog jag två och sprang ikapp dem. Det är psykologi, jag har varit storebror nästan hela mitt liv och vet hur man retar småbröder. Pikade någon av dem lite ibland också och förklarade att det är därför vi svenskar är bättre på ishockey, och troligen krig.

Det var värt det även om jag dagen efter hade så ont att jag ville skrika varje gång jag gick på muggen och behövde torka mig, en rörelse min rygg kraftfullt protesterade emot. Lägg där till att jag varit på fest lördagskvällen och hade lite bakismage, det var inte bara ett besök på porslinstronen.

Ryggskottet hade inte lagt sig igår när jag skulle gå och lägga mig med alla barnen i deras rum för att låta Katja sova ensam och sova ut inför tentamen. Vaknade med en treåring klistrad mot ryggen och en ettåring på min arm. Vågade inte röra på mig men kände att höften värkte och jag ville verkligen vända på mig. Trodde jag skulle få liggsår. Till slut tog jag mod till mig och bar bort Tage till hans säng igen och tar mig sen för min ömmande höft. Då sitter det ett häftstift där. Ungarna har slitit i en av halsdukarna som hänger över sängen och häftstiftet har ramlat ner i sängen.

Men nu är det jag som checkar ut, Katja har en vecka kvar tills nästa kurs börjar. Jag behöver nog en vecka för att bli människa igen.